Dåligt med inspiration

Published April 9, 2013 by Bloggaren

Guuuud vad jag är dålig på att blogga nu! Inspirationen är noll, men våren och värmen är snart här och då blir det nog bättre.
Idag skaffade jag iaf Viaplay till min mobil, återstår att se om det är så bra som jag vill😉

image

På torsdag och fredag ska jag gå en kurs, bloggar om det när vi har rast på kursen.

Dåligt med inspiration

Published April 9, 2013 by Bloggaren

Guuuud vad jag är dålig på att blogga nu! Inspirationen är noll, men våren och värmen är snart här och då blir det nog bättre.
Idag skaffade jag iaf Viaplay till min mobil, återstår att se om det är så bra som jag vill😉

På torsdag och fredag ska jag gå en kurs, bloggar om det när vi har rast på kursen.

Juni

Published March 30, 2013 by Bloggaren

Idag  fick mina tjejer en kusin till, och jag blev faster igen😉
Så härligt, längtar tills jag får hålla lilla Juni som hon heter.
Vackert namn, eller hur?

image

Sånna människor skrämmer mig..

Published March 30, 2013 by Bloggaren

Den här ledaren för Nordkorea,  han skrämmer mig. Just för att han är så pass galen att han säkert gör det….
Nu har han deklarerat krig mot Sydkorea,  ger sig US in i det också så smäller det ju…

image

image

Den här bilden, med soldater som ser ut som marionett dockor, den är läskig.

image

Han, den där ledaren, han håller ju ett helt land som gisslan. Kvälls/natt bilden över Nordkorea säger allt….

Del 2

Published March 29, 2013 by Bloggaren

I nästa del så går hon in på att min dotter valde bort att bo hos sin pappa varannan helg. Så här skriver hon om det: Hon hade eget rum där förut och EXAKT som med ***** förändrades detta successivt och hon kunde helt plötsligt inte sova hos pappa längre “hans helger”, utan hem till mamma… Gärna påhejad och bekräftad av mamman i det här fallet, istället för pepp. Den här delen är det som gör att jag brinner mest! För hon har INGEN aning om hur mycket jag peppat och även tvingat dottern till sin pappa, under många år! Att jag gjorde stjärnor är för att det är namnet på hennes bonusdotter som också gjort valet att inte “bo” hos dem. Mitt svar på denna del är, att det inte var plötsligt, och jag har aldrig påhejat att min dotter valde bort sin pappa. Under ett par års tid så pratade, peppade, vände och vred jag med dottern för att förstå VARFÖR hon inte ville sova hos sin pappa. Jag hade också diskussioner med hennes pappa om hur vi skulle lösa situationen. Jag kan inte räkna hur många gånger jag tvingat iväg henne till sin pappa, hon grät, mådde illa och fick ångest på köpet. Ångest som gjorde att jag kontaktade BUP och vi gick på några samtal som inte ledde någon vart, annat än att hon lärde sig lite om hur ångest fungerade. Under den här tiden vände jag ut och in på mig själv för att förstå vad det var som var fel. Jag fick gå tillbaka till varför jag valde att skilja mig från honom, något jag inte tagit tag i utan tagit förgivet att det handlade om att jag inte älskade honom. Det var så mycket mer, och när jag förstod det då valde jag att ställa mig på dotterns sida. Hon var då 14 1/2 och vi hade ett långt samtal. Jag förstod då vad hon kände och kunde sätta ord på det. Det var just det som hon inte kunnat gjort, hon sa bara att pappa var sträng och att hon inte kunde slappna av där och att hon inte kände sig hemma där. Jag lämnade alltså pga att han var svår att “läsa”, jag visste aldrig vilket humör han var på när jag kom hem, jag visste aldrig om jag gjort el sagt något som fick honom att bli arg, och det som var värst av allt, att bli utfryst. När han helt enkelt teg ihjäl vad det än var. Allt det här var även dottern med om, men då var hon själv om det. Hon vågade aldrig säga emot, hon var alltid rädd att säga el göra fel. När hon sms:ade med mig i smyg i sängen på kvällen så skrev hon alltid -Ring inte, för då blir pappa arg… När jag tänket på hur dåligt hon måste ha mått när hon kom hem 5 min försent till middagen och fick äta själv under tystnad och sedan bli utfryst resten av kvällen….. Jag ställde mig på min dotters sida den dagen, för drygt 2 år sedan och det ända jag ångrar är att jag inte gjorde det tidigare! Jag tog samtalet med hennes pappa då, och självklart fick jag ta skiten. Men jag och dottern vet ju hur det var. Månaderna därefter så peppade jag ändå för en kontakt mellan dem. Jag vet ju att hon behöver sin pappa och att hon vill att han ska vara delaktig. Nu har jag lagt ner den biten, hon är stor, han är vuxen, dem får lösa det själva nu. Som sagt, jag har försökt, kämpat på många sätt, att då bli uthängd som någon som försökt sabotera umgänget på alla sätt, det gör mig förbannad. Vad vet hon, egentligen? Inget, hon gissar och målar upp sin egen uppfattning eftersom hon tror att hon är perfekt…

Del 1

Published March 29, 2013 by Bloggaren

Del 1 i det som står i den här fasterns blogg:
När det väl är dags för pappa-tid, är mammorna där och petar och petar.. Det kommer sms, det gillas, kommenteras och skrivs inlägg på facebook, det rings och skickas mms. KONSTANT. I flera år har jag sett detta pågå, funderat över desperationen i att tvångsmässigt gilla varenda foto som postas på facebook eller instagram,  offentligt reta dottern på facebook och inte sluta när dottern ber en. Dessutom finns en morbror och moster som är likadana och som nöstan gaddar ihop sig och “skojar” med den hormoniella 16-åring på facebook.

Det var bara första delen av hennes blogginlägg, och jag vet inte om ni förstår varför jag går i taket.

Här kommer min respons till denna del:
Ja, jag gillar och kommenterar på FB, det är den relationen vi har och alltid haft. Jag har även pratat med min dotter om det och sagt att hon får säga till om hon inte vill att jag ska göra det. Dotterns svar var då att jag självklart får göra det, varför inte?
När det kommer till sms el samtal så är det så att jag svarar på hennes sms och hennes samtal, annars vore jag ju fullkomligt störd. Vi har en sån kontakt att vi alltid bollar saker med varandra, dottern vill berätta om det händer nåt kul/tråkigt och varför skulle hon inte få ringa mig?
Jag har ALDRIG hindrat hennes pappa från att ringa el sms:a.
Hon skriver att jag tvångsmässigt gillar alla foton, haha möjligt, MEN det gjorde även fastern. Allt! Hon har nu slutat med det eftersom hon förmodligen förstått att dottern inte uppskattar henne på något vis för tillfället.
Att sen hoppa på både min bror och syster är bara ytterligare ett tecken på att hon inte förstår den relation som vi har i vår familj. Vi älskar ironi, och när bror och syster sätter igång så skrattar dottern tills tårarna sprutar.

Men som sagt, hon har ingen aning om hur vi i vår familj funkar. Och det borde hon kanske frågat dottern om istället.

Att bli oskyldigt anklagad. .

Published March 29, 2013 by Bloggaren

Det har nu gott några månader sedan min dotters faster hängde ut mig på sin blogg. Jag har som sagt helt brutit med henne, av förklarig anledning.
Men fortfarande så känner jag att hennes beskyllningar av hur jag är som mamma stör mig nåt fruktansvärt.
Att bli beskylld för nåt som är så långt ifrån sanningen som man kan komma, gör mig så fruktansvärt förbannad.
För att få ur mig det här så kommer jag lägga upp delar av hennes blogginlägg här, och svara på dem.

Det gör jag för att kunna släppa och gå vidare. Jag gör det också för att min dotter ska kunna lägga det här bakom sig. Hon har också en ilska inom sig över att hennes faster betett sig på det här viset och därmed sårat henne.

Familj, det ska väl vara dem som värnar om en och stöttar?

Follow

Get every new post delivered to your Inbox.